Bygg ditt eget fiskespö

Spöbyggnad, customspön och predatorspön!

Den här sidan handlar om min stora kärlek och passion till sportfiske och spöbyggnad. Det kommer handla om hur min karriär som sportfiskare och spöbyggare började en gång i tiden och hur det har utvecklats till där jag står idag som sportfiskare och spöbyggare.

Det finns väldigt mycket att prata om kring ämnet spöbyggnad och jag tänker att jag ska försöka tillföra lite inspiration om en otroligt kreativ, innovativ och rolig hobby. För de som ännu inte upptäckt den här fantastiskt roliga hobbyn som spöbyggnad är så ska jag göra mitt bästa för att beskriva känslan. Glädjen i att designa, bygga och fånga sin drömfisk med sitt egenhändigt byggda customspö är egentligen obeskrivlig och måste helt enkelt upplevas.

De som känner att de blir nyfikna på eller sugna på att bygga sitt egna unika customspö kanske kan få lite inspiration här. Det är egentligen bara fantasin som sätter gränsen för hur du vill designa ditt customspö, vad det gäller färger, former och material. Idag finns allt och lite till att köpa i välsorterade spöbyggnads butiker på nätet. Jag kommer att beskriva hur man går till väga för att komma igång, samt hjälpa er att inte gå i vissa fällor man lätt kan göra om man inte tänker igenom sitt spöbygge från början. Jag kommer att illustrera tekniker och lite annat smått och gott med en del bilder och några videos som kommer att spelas in.

Banner Predator

Under mitt trettiofemåriga sportfiskeliv har också en hel del fiskehistoria skrivits på vägen som jag tänker ge er några glimtar av varken ni vill eller inte.

Tycker ni det låter spännande så fortsätt gärna att läsa vidare.

Min spöbyggnadskarriär

Mitt första spö byggde jag någon gång i mitten på 80-talet och det bestod av en solid glasfiberklinga i ljusbrun färg, ringar av rostfri tråd, korkhandtag av någon slags korksmulor sammanpressade av väldigt dålig kvalitet, rullfäste var av så kallad sliding ring typ.

20160601_195312
Klassiska sliding rings

Detta spö användes till allt från att jiggfiska efter Abborre, trolla Gädda och att meta Abborre med glidande flöte. Tyvärr finns inte detta kvar i min ägo. Hade varit väldigt roligt att ha detta fiskespö i min samling. Sedan den tiden har jag byggt många olika spön på vägen, samt att allt från att byta ut toppöglor på vanliga haspelspön till anpassade toppöglor för swing tip, Gäddspön, bottenmetespön till att bygga om helt nya svindyra Drennan spön. Detta kommer jag att gå in mera ingående på senare. Mitt sportfiskeliv har hela tiden gått in i nya faser med nya utmaningar och mitt behov av olika spötyper har hela tiden har skapats. Och en sak kan jag lova, jag är långtifrån klar med min sportfiskekarriär.

Spöbyggnad och spöbyggnadsmaterial

På den tiden jag började bygga spön fanns det inte mycket produkter på marknaden att välja på i jämförelse med det som finns idag. Idag är det som för ett barn att gå in i en godis eller leksaksaffär, det finns allt och lite till och det är bara fantasin som sätter gränsen på dina custombyggda fiskespön.

Några år senare närmare bestämt i slutet på 80 talet började jag specimenmeta och det var mycket bottenmete efter Färna, Brax, Sarv, Sutare, Mört, Abborre mm. Till en början fick vanliga haspelspön med utbytt toppögla med gänga för swing tip fungera. Senare började jag bygga bottenmetespön på ihåliga glasfiberklingor som vi hittade i handeln på den tiden. Detta var prisvärda klingor som passade en ung sportfiskares ekonomi utan egen inkomst. Inköpen gjordes med bidrag från föräldrar mm så som veckopeng och födelsedagspengar.  Dessa spöbyggen fungerade alldeles utmärkt för sitt ändamål eftersom i alla fall jag inte hade några referenser eller erfarenhet av något annat än glasfiber klingor på den tiden.

Några av dessa customspön finns kvar i min samling och vissa spön gick vidare till nya ägare på åttiotalet och nittiotalet.

Specimen mete i legendariska Svartån.

På den här tiden fiskade jag tillsammans med min gode vän Tommy Claesson, en gång i tiden Svensk rekordhållare på Färna. Tommy som också är en stor innovatör och uppfinnare inom fisket.

Tommy kom varje Lördagsmorgon som ett skållat ollon i sin gröna Volvo 140 från tidigt 1970 tal och plockade upp mig utanför min fars bostad i Boxholm. Sedan var det plattan i mattan genom Mjölby och vidare ut till Tegneby vid legendariska Svartån. Bilen var fullpackad med hemmabyggda meteboxar, customspön, hemsydda spöfodral, parasoller och annat i så stor mängd att vi nätt och jämt orkade bära prylarna ca 300m ned till Svartån. Vid den tiden satt vi som gjutna på en och samma fläck och bottenmetade hela dagen. Vi agnade med mask, majs och maggot och mäskade sparsamt med en mäskblandning av ströbröd, mask, majs och lite doftmedel.

Det som var extremt spännande när swingtipen började gunga var att man inte hade en aning om det var en Abborre, Sutare, Sarv, Mört eller Färna av större kaliber som tagit ditt bete. Vi fick Abborrar mellan 1kg och 1,8kg, Sarv upp till 1,3kg, Sutare upp till 2kg, Mört upp till 750g och Färna upp till 2,5kg.

1988 var året då jag för första gången träffade Sven-Inge Claesson vid vår strategiskt utvalda fiskeplats vid Svartån. Även han en otroligt påhittig och innovativ sportfiskare som tillverkar mycket av sina fiskeprylar själv.

Sven-Inge var en meriterad pryltokig tävlingsmetare och hade kontakter i England och var tidig med att börja fiska med feeder spön av kolfiber. Detta fanns på den tiden inte en chans att få tag i material för att bygga mitt eget spö och då man endast kunde drömma om att köpa så dyra fiskespön.

Sven-Inge som var en givmild och snäll man lånade mig ett feeder spö i finaste kolfiber som jag fick använda en säsong fram till jag i 15års ålder med alla pengar jag hade sparat från veckopengar, julklappspengar och födelsedagspengar kunde köpa mitt egna riktiga feeder spö av kolfiber. Det var ett Drennan medium feeder 11,6” med två olika toppar till ett pris på 2500:- på den tiden extremt mycket pengar.

Med detta spö öppnade sig snart en helt ny värld med precisionskast, snärtiga mothugg och möjligheten att drilla fisken med bra kontroll i Svartåns strömmar. Detta spö knäckte jag en gång i bagageluckan efter ett kvällspass efter Sarv vid Svartån. Jag hörde ett krasande ljud i mörkret när jag slog igen luckan och en rysning gick genom kroppen, när jag tände min pannlampa igen såg jag att övre delen där feedertoppen sticks in var av. Då fick det bli en snygg lagad skarv för att få delarna på plats på mitt feeder spö igen.

20160601_195114
Drennan spö med lagat spöbrott

Senare fick jag genom min vän Sven-Inge Claesson tag på väldigt fina13 fots matchspön i kolfiber till en bra peng som modifierades till 11,6 fots feeder customspön. Handtaget och toppen kortades något och alla ringar byttes ut till mer anpassande för feeder spön. Dessa spön står sig väldigt bra än idag i jämförelse med de som finns på marknaden. Med ett av dessa custombyggda feeder spön kunde jag efter många timmars nötande till slut anmäla Sveriges andra största Färna på Sportfiskarnas tio i topp lista 1998 från den legendariska Svartån.

20160601_200513
Färna från 1998 vid legendariska Svartån på 2950g

Tonåringstiden med moppe, brudar och bärs.

Nu tog en annan hobby över mitt liv några år, nämligen moppe, brudar och bärs.

Mitt sportfiskeintresse var såklart väldigt stort, men intresset för annat var under den här perioden av mitt liv ännu större. Jag kommer inte gå in i några detaljer kring detta så det får lämnas i skugga till eftervärlden. Kanske senare, vi får se?

Under den här tiden i mitt liv kom pimpelfisket i första hand och såklart byggde jag mina egna pimpelspön som jag faktiskt än idag använder vid de tillfällen jag pimpel fiskar.

20160601_201920
Customborrat Ekorrjohan pimpelspö

På bilden ser ni en lättnings borrad ekorrjohan rulle för att få bort några gram i vikt. Det har alltid varit en naturlig del av mitt sportfiskeliv att hitta på och tillverka egna fiskeprylar. Såklart fiskade vi alltmöjligt då och då men inte så seriöst, förutom pimpelfisket.

Okej då, det finns en händelse under tonårstiden när min dåvarande stora passion för pimpelfiske skulle ställa till det för mig som aldrig har kommit till ytan. Det kanske är dags nu då…

En kväll när bärsen hade blivit lite för många bestämde en två år äldre kompis som hade körkort att vi dagen efter skulle ut på den nattgamla isen för att pimpla abborre. Sagt och gjort så skjutsade min kompis Janne hem mig för att hämta mina fiskeprylar. Jag vinglade mig upp för trappan till vår lägenhet och gick in på mitt rum och började samla ihop mina prylar då jag plötsligt kände att jag blev väldigt illamående. Jag tog mig så snabbt jag kunde in på vår toalett och han bara innanför dörren så kom en kaskad av maginnehåll på golvet som pryddes av min mammas hemvävda trasmatta. Toaletten var ett avlångt rum ca fyra meter långt två meter brett med en tvättmaskin, duschkabin och toa plus handfat på höger sida. Mattan prydde den vänstra delen av toan. Jag rullade ihop den ca fyra meter långa trasmattan som säkert vägde fem kilo och bar ut den till soptunnorna. Det stod sex soptunnor som var och en tillhörde var och en av de sex lägenheterna, jag tittade i alla soptunnorna för att se vilken som det fanns mest plats i. Jag stoppade ner mattan i en av de som inte var vår egen såklart för att dölja mina spår. Under tiden satt mina kompisar i bilen på parkeringen rakt framför huset och iakttog mina strapatser. De undrade såklart vad i hela friden jag sysslade med. Uppe i lägenheten igen torkades det sista på golvet upp, jag tog mina fiskeprylar och gick ut till mina kompisar i bilen. Min mor var turligt nog inte hemma så jag kom undan skammen. Hur jag kom undan upptäckten av mattans försvinnande kan jag inte förklara, men min mamma frågade efter en lång tid efteråt om mattan. Min mamma ställde frågan lite undrande; har inte vi haft en trasmatta här på toaletten sa hon, jag svarade bara lite försynt; inte en aning! Jag fick inga fler frågor om mattan och mattan blev bortglömd. Undrar vad någon av våra grannar tänkte när de skulle slänga sopor i sin soptunna? Klockan var säkert mellan 24:00 och 02:00 och vi åkte hem till Janne där jag sov ruset av mig för att sedan bli väkt i gryningen vid kl 06:00. Vi åkte ut till Arnäs, mellan Boxholm och Malexander till Sommens nattgamla is. Fisket var superbra och mång fina Abborrar fick komma med hem till stekpannan. Vi var tre stycken som fiskade tillsammans och framåt eftermiddagen samlades vi nära varandra och då när vi stod ca tre meter från varandra började den natt gamla isen att ge vika, turligt nog var alla snabba att backa från varandra så att ingen behövde hamna i en vak. Dagen avslutades snabbt därefter och vi gick iland ca femtio meter från varandra med våra skryllor fulla med Abborre.

Skolk och pimpelfiske.

Mitt intresse och sug efter pimpelfisket på den här tiden var enormt stort. Ibland när jag tog skolbussen de 12 kilometrarna till skolan som hade sin väg utmed vackra sjön Sommen, och de dagar snön gnistrade i solen kunde jag vid ett antal tillfällen inte låta bli att sitta kvar på bussen när den vände vid skolan.

På vändande fot och med en vit lögn till mina skolkamrater om yrsel och illamående åkte jag direkt hem. Jag bredde några smörgåsar, värmde Oboj som hälldes upp i termosen, drog på mig min skoteroverall, tog min pimpelskrylla och mitt isborr som stod i min stora garderob och gick ut på sjön Sommens fina vidder och pimplade Abborre. I mitt tonårsrum byggdes fiskespön, pimpelspön, limmades pimpelkrok, byggdes pimpelskrylla och det putsades på vertikalpirkar. I den stora garderoben jag hade i mitt rum gömde jag mig även ett antal gånger då jag skolkade för att fiska eller bygga på någon fiskepryl. Min mamma arbetade på en fabrik som låg bara fem minuters gångväg från vårt hem. Jag hade järnkoll på när hon kom hem på lunch och satt då en halvtimma och häckade i garderoben tills hon hade gått igen. När hon sedan återvända hem runt klockan fem över fyra så verkade allt som vanligt. Hon trodde att jag hade kommit hem som vanligt från skolan strax innan hon kom hem från sitt arbete.

Om någon undrar hur jag fick min mamma att godkänna min frånvaro så var min lösning att jag har så bra handstil. Jag skrev själv under med min mammas signatur på frånvarokortet som min klassföreståndare misstänksamt ofta hade skickat med hem.

20160601_202058
Bild från 1990 som publicerades i lokala dagstidningen

Jag var vid 18års ålder och nybliven senior i Sommens sportfiske klubb och redan första säsongen uppe och fightades med de gamla rävarna, och kunde stå som slutlig tvåa vid min andra säsong som senior i vår pimpel cup. Kanske jag hade ett och annat träningspass mer än mina medtävlande?

 

Tur att jag skolkade den dagen.

Vid ett tillfälle i början på Mars 1989 då jag skulle fylla 15 år så skulle mitt skolk komma att bli ett avgörande livsögonblick för en fiskebroder.

Den här dagen var det våt blankis som var väldigt ojämn och med stora vattenansamlingar på isen.

Det fanns några så kallade vindbrunnar på isen men den kändes ändå ganska tjock och hård. Jag kunde ju ändå sjöns farliga platser utan och innan så jag kände mig helt säker. Den här förmiddagen hade jag valt att åka skridskor och senare på dagen kom jag närmare en äldre man som jag tyvärr inte minns vid namn. En man som var bosatt i samhället Sya några mil norr om samhället Sommen. Mannen var ofta på Sommens isar och pimplade Abborre. Vi var båda medlemmar i Sommens sportfiske klubb, så vi kände väl igen varandra.

Efter en kortare pratstund gick mannen ca 25m bort för att borra ett nytt hål i isen. Han vände tillbaka samma väg med isborret i sina händer för att hämta sin pimpelskrylla, plötsligt bara tiotalet meter från mig brister mannen genom isen. Panikslagen, kämpande för sitt liv försöker mannen ta sig upp med isborren som han fortfarande håller i sina händer, men borren biter ungefär lika bra i isen som ett par gummistövlar utan broddar på våt is. Borren drar han till slut ned i vaken och det sjunker till botten. Nu ligger mannen i vaken och har inte någonting i utrustningsväg som skulle kunna rädda hans liv. Han hade faktiskt inte ens några isdubbar runt halsen. Det ska tilläggas att detta utspelar sig lång långt före flytoverallernas tid. Själv var jag i chock och snabbare än att blinka hade jag lagt mig på isen, funderande på hur i hela friden ska jag få upp honom. Mannen var i chocktillstånd och frustande försökte han förgäves ta sig upp på den våta isen igen. Isen var åtminstone så stabil att den inte fortsatte att gå sönder då mannen frenetiskt försökte att komma upp, men både han och jag började inse att detta inte skulle gå bra. Jag började prata med mannen och försökte få hans uppmärksamhet men det var inte det lättaste. Han verkade vara i nåt slags trans och med ett ansiktsuttryck som sa allt annat än något hoppfullt, så fortsatte han frusta och kämpa för sitt liv. Efter många försök och med mycket bestämd röst, nästan lite arg på honom skrek jag ”HALLÅ! Lyssna på mig nu och koncentrera dig på mig”.

Äntligen fick jag hans uppmärksamhet och kunde lugnt förklara att jag hade mina isdubbar utlösta och klara att användas, men du måste koncentrera dig på att fånga dem när jag försöker kasta dem till dig. Nu hade det kanske gått en minut, mannen var lugn och jag hade en enda chans att lyckas skicka mina isdubbar till honom liggandes ca fem meter från vaken.

Återigen sa jag till honom, ”koncentrera dig på mig, och var nu med när jag slänger mina isdubbar till dig”. Ett, två, tre räknade jag högt och i ett kast som antagligen skulle kunnat vara ett avgörande i vilken curling OS final som helst susade mina isdubbar likt en curlingsten över den våta isen och mannen får isdubbarna mitt mellan sina händer. Med sina sista krafter kan mannen äntligen hasa sig upp på isen med hjälp av mina isdubbar. Bättre än vilken OS final som helst låg vi och tittade på varandra och ett hopp hade återigen tänts i våra ögon. Jag följer mannen de ca fem till åttahundra metrarna till land och han kan klä av sig sina våta kläder och sätta sig i sin bil och ta sig hem.

Jag minns inte vad vi sa till varandra just då och jag förstod nog aldrig själv riktigt vad som hade hänt och vilken skör tråd hans liv hade hängt på. Själv hade jag tagit mig samma väg tillbaka på isen då jag kunde följa mina skridskospår där isen inte var täckt med vatten. Vad som sedan hände efter detta kommer jag inte alls mycket ihåg från, men några dagar senare ringde telefonen och det var en tidningsrepporter från Tranås Tidning eller Tranås Posten som ville uppmärksamma mitt hjältedåd. Jag själv såg det inte som ett hjältedåd utan kände bara att jag hade gjort det varje medmänniska hade försökt att göra. Det fanns ju en liten hake till som gjorde att jag inte ville få uppmärksamhet, jag hade ju skolkat och var rädd för att detta skulle komma fram. Tror väll idag att ingen hade brytt sig om detta, men man tänker ju lite annorlunda som tonåring. Vem vet, kanske gick jag miste om en guldklocka genom att vara anonym.

Det var några veckor senare dags för årsmöte i fiskeklubben. När jag efter en rask promenad precis anlände klubbstugan stod en man som jag väl kände igen på trappan och väntade på mig. Mannen hade ett paket i sin hand som han överlämnade och tackade mig för den insats jag hade gjort. Då började det nog gå upp för mig att jag faktiskt var en hjälte. Under årsmötet hade vi en prisutdelning och som junior ficka jag min pokal och sedan fick jag välja någon sak på ett gediget prisbord som var skänkt av lokala handlare. Mitt bland alla roliga fiskeprylar låg en livräddningslina som drog min uppmärksamhet till sig. Livräddningslinan blev mitt val hur tråkigt och oväntat det än var så blev det så. Kanske fanns ett samband med tidigare erfarenheter. När jag senare på kvällen kom hem öppnade jag paketet jag hade fått av mannen. I paketet låg en överlevnadskniv på den tiden av värsta sort och jag var som 15åring jättenöjd med presenten.

Året därpå mötte jag mannen på nästan exakt samma plats på isen någon gång mitt i vintern då isarna låg tjocka. Det fanns en glädje i hans ansikte när vi sågs och han hade isdubbar runt halsen och han hade även en flytväst under sin täckjacka så nog hade han lärt sig något. Själv hade jag isdubbar och en flytväst på utsidan av min skoter overall. Vi småpratade lite, det sades ingenting om det som skedde året innan och vi skildes senare åt. Sedan dess har jag aldrig mera träffat honom. Funderade nog aldrig då på den tiden vart han tog vägen, om han blev sjuk eller om han tröttnade på fiske, men funderar idag dåd och då på om han fortfarande finns i livet. Troligen inte då han vid den tidpunkten gissningsvis var i 60-65års åldern och året var 1989.

Idag hänger min livräddningslina och kniven jag fick av mannen på sidan av min ismetepulka. Samma isdubbar som räddade livet på mannen den dagen hänger fortfarande runt min hals när jag är på isen.

20160601_202135
Ismetepulkan med de ovärderliga säkerhetsdetaljerna

Gäddmete och predator spö

Nu kom en period i livet som jag ägnade mycket åt gäddmete och jag byggde ett riktigt predatorspö från grunden för första gången. Detta spö var till min åtta år äldre bror. Fiskepöet bestod av en 7” klinga i glasfiber, fuiji öglor, helt korkhandtag och ett fuji haspelrullfäste. På den tiden hade jag inte tillgång till några speciella maskiner, så med en sandpapper beklädd bräda på ca 40cm slipade jag fram korkhandtaget för hand efter limningen av korkringarna. Första ojämnheterna filas fört ned med en bra fil eller rasp för att sedan sandpappras. Resultatet blir förvånansvärt bra med tanke på den enkla metoden. En metod som jag skulle rekommendera en nybörjare ännu idag som precis som jag hade ont om pengar i tonårstiden men behöver en enkel och bra lösning.  Jag frågade nyligen min bror om detta spö fanns kvar, men tyvärr hade han nyligen slängt spöet som jag hade byggt åt honom någon gång i början på nittiotalet. Tydligen hade rullfästet gått sönder. Det var väldigt synd då jag gärna hade fått tillbaka det som ett minne från den tiden.  Vid första tillfället vi tillsammans var ute på gäddmete med hans nya customspö ficka han fyra fina gäddor.

Själv gick jag och köpte två stycken Kamazan Pike Rod på 11” och en testkurva på 2,25lb. Då dessa fiskespön hade split grip i svart EVA/Foam ersatte jag genast dessa med hel kork då det för mig på den tiden inte existerande något annat.

20160601_195612
Gammal trotjänare, Kamazan Pike Rod

Jag hatade utseendet på split grip handtagen. Idag tycker jag att split grips är riktigt snygga och coola och i stort sett alla customspön jag bygger har split grips.

Dessa Kamazan Pike Rods har varit med om allt från Gäddmete, Sutarmete, Karpmete, Laxspinn, Gösspinn, Gös bottenmete, Flötestrolling och Gädd trolling. Senast jag använde dessa var vid ett lax spinn tillfälle i slutet på November 2015. Jag och min vän Tony Sandström var på Vättern och spinnfiskade Lax från Tonys båt. Efter några timmar fick jag ett hugg och fisken rusade iväg, gjorde ett luftsprång som följdes av en lång rusning mot djupet som fick spöt att buga ordentligt och rullen fick släppa ifrån sig lina. Efter ett par rusningar till låg fisken i håven, en Öring runt 1,5kg.

Sutarmete med boilies

Många och långa var de pass jag la på detta ibland otroligt sega fiske, men ibland helt underbara fiske. Fantastiska trollska mornar med dimma över den spegelblanka sjön, som sedan ibland bröts av ljudet från mina Delkim nappalarm och mina custom byggda sutarspön fick bekänna färg. Minns en morgon speciellt då mina två döttrar var med och tältade. Jag väcktes tidigt på morgonen av mina Delkims som skrek av en rusande sutare som hade tagit min hembakade och vitlöksdoftande boilie. Jag rusade ut från tältet och krokade en Sutare som sedan vägdes in till nästan 3 kilo. Under tiden som barnen precis vaknade och jag höll på att säcka första Sutaren så kom rusning nr två och en till Sutare av bra format kunde krokas. Jag fick en kort stund lämna över det 11” långa fikespöt till min dotter som fem år gammal fick drilla en fin sutare under tiden jag placerade första fisken i en karpsäck för senare fotografering. Den här fisken rusade rakt in i näckrosorna och gick fast, men den kunde lirkas loss med löslina och sedan håvas efter att par rusningar till. Den här fisken klev över trekilos strecket och en av mina storfisknålar var ett faktum. Även mina döttrar tyckte det var spännande med dessa stora fiskar. Det trevligaste var att min lilla story om barnen med på sutarfiske kom med i Landet runt i fiskemagasinet Fiskejournalen.

Karpens intåg

När Karpfisket tågade in i mitt intresse på allvar i slutet på nittiotalet blev det inköp av nya Karp spön som även dessa hade split grip i EVA/Foam som jag på den tiden inte accepterade. Så på de nyinköpta Drennan Distance Carp spöna för 2600:-/styck satte jag sågen i direkt och byggde om. Samma sak här, hel kork var det som gällde. Inget jäkla split grip och EVA/Foam för mig inte.

Karpfisket har gett mig många och långa stunder av förtröstan, och frustration,men även här fantastiska och underbara tillfällen och stunder vid vattnet. Allt från 10 dygn i streck tillsammans med Tommy Claesson i Småländska Stråken utan ett pip. Många många dagar i västgötska Sämsjön. En dag på Skara sommarland för att fiska utsättningsfisk till några klubbvatten. Karpfiske i Frankrike, detta förlovade Karpland med stor Karpar som lös med sin frånvaro och läckande gummibåt som vi använde för mäskning.

20160601_200549
Lite dåligt med luft igen…
20160601_200559
Påfyllning av vår läckande mäskningsfarkost

Karpfiske i Holland med två fina Karpar upp till nio kilo första natten. Resten av veckan blankade vi.

20160601_200635
9kg urstark fjällkarp från Hollandsresa

Ett sista försök gjordes i Sämsjön hösten 1998 eller 1999 då en fjällkarp på över tio kilo äntligen fick syna insidan på håven med mitt custom ombyggda Drennanspö. Närmare bestämt på 11,6 kg och en ny storfisknål hamnade i samlingen.

20160601_200720
11,6kg Svensk Fjällis

Livets olika faser och nya metoder

Det kommer för de flesta en tid i livet då nya små människor kräver så mycket tid och uppmärksamhet att ens hobby ofta får låg prioritet under ett antal år. För min del kom mina två första, två flickor väldigt tätt så när de var stora nog fick de ofta följa med på olika strapatser. Tälta var ju något som de gillade väldigt mycket när de var mindre, men gissar att de inte skulle följa med mig ut och tälta idag om de så fick betalt. Inte en chans vid arton och nitton års ålder.

Man fick helt enkelt ta alla tillfällen i akt för att få blöta lite krok och svinga sina fiskespön. Det har ibland ändå resulterat att barnen har fått vara med om bra fångster.

Ett minnesvärt tillfälle var när min son fångade sin första Gädda. Det var sommar och sol och min son var fyra år gammal. Efter en bad tur på sjön, och på väg hem fiskade vi av några heta platser.

Min son som precis hade lärt sig kasta fick iväg en ABU Tormentor skapligt långt och började veva hem betet. Pang, gäddan såg ut att vara ganska fin att döma på bågen på hans fiskespö. Jag hjälpte honom lite på sluttampen och vi lyfte in en fin gädda i båten.

Till detta hör även att mina döttrar var med i båten och det var rena kaoset när jag sa att vi måste döda och ta med oss gäddan hem för jag hade inget att väga eller fota den med. Klart man måste fota sin sons första gädda. Mina döttrar hade vi det här laget för länge sedan vant sig vid Catch and release och min äldsta dotter var alldeles bestört över att jag slog ihjäl gäddan. Hon var arg på mig och grät för Gäddans skull. På torra land vägdes gäddan till prick fyra kilo.

Hugos första gädda 004
4kg gädda för 5årig grabb, vilken lycka

Detta belönades av Fiskejournalens sida ”Landet runt” med en ny rulle och ett nytt fiskespö.

Nu har barnen börjat bli mera självgående och mitt fiske kan börja prioriteras lite mera.

084
Efter release av Gäddan så skakade min grabb av fiskefrossa

Efter detta kämpade min son vidare och la många fiskepass tillsammans med mig innan han slog sitt gamla rekord. Jag tror sonen var åtta år när vi tillsammans med en vän fiskade gädda på sjön Noen i Småland. En gädda i lite grövre kaliber tog min sons bete. Betet var en SvageGear fourplay i färgen blå och silver. Den här gången fick han själv klara av hela fighten innan vi kunde håva en gädda på strax under sex kilo.

Jerkbaitfiske

Jerkbaitfiskets popularitet hade fått min nyfikenhet att prova detta fiske och min gode vän Krister Smedberg lärde mig alla grunder och sina knep. Efter att ha testat ett lånat spö så köpte jag sedan ett Jerkfiskespö som var 6” långt med en Okuma rulle som fått bekänna färg och har många hundra gäddor på sitt samvete. En rulle som jag faktiskt älskar än idag. Det tog mig ganska lång tid innan det lossnade i mina mothugg som vid detta fiske måste vara blixtsnabba. Mitt nästa Jerbaitspö blev ett BFT Roots 6,7” med en Ambassadeur  5500 Predator.  Idag fiskar jag med ett hemmabyggt custom spö 6,7” på en klinga från Amerikanska MHX och split grip med foam i handtagen. Tyvärr får jag vansinnigt ont i ryggen vid jerkfiske så numera händer det att jag bara bryter av mitt gummidängande med en stunds jerkfiske. Jag fiskar idag nästan uteslutande med stora gummibeten vid mitt spinnfiske efter Gädda.

IMG_2865
Jerkbaitspö ”ANDY” edition på en MHX klinga

Jag byggde ett liknande custom jerkspö till min gode vän Andreas ”ANDY” Bergqvist som nyligen levererats.

Jag har ytterligare en beställning från min vän Tony Sandström på ett custom jerk på samma spöklinga.

Spinnfiske efter Gädda

Gäddfiske har alltid legat mig varmt om hjärtat, men har de senaste 10 åren präglat mycket av min tid på sjön. 2005 startade jag tillsammans med min gode fiskevän Roger Carlsson ett litet fiskegäng som idag består av sju personer. Under de elva år som vi har hållit på så har lite olika personer passerat förbi som inte riktigt förstått att vi fiskar på riktigt. Det är ju skillnad på fiska och fiska. Gänget består som sagt av sju likasinnade dårar som kan stå och dänga gummi från solens uppgång till solens nedgång och det är det jag kallar fiske. Kvällen brukar sedan avslutas med en brasa, lite korvgrillning och några pilsner vid summering av dagens resultat.

Våren 2016 gjorde jag en ganska hård satsning på förlekgädda i norra skärgården på Vänern. Fyra helger i streck lade jag på spinnfiske i de grunda vikarna. Resultatet är inget att skryta med. Två gäddor över sju kilo och fyra över fem som ändå får räknas som hyggligt fina fiskar. En av sjukilosgäddorna var en utlekt hona på 108cm och kunde sprängt tiokilosgränsen före leken. Jag fick även tillfälle att fiska tillsammans med Kristian Keskitalo och Anders Krus. Vi övernattade tillsammans i en liten stuga som finns i min sambos ägo. Jag hade förberett en brasa med potatisgratäng i en folieform samt grillad korv till Kristian och Anders som mötte upp mig vid stugan på kvällen efter dagens fiske. Dagen därpå fiskade vi i Anders norska aluminiumbåt. Dagens interna tävling slutade med en andra plats med endast en gädda mindre i antal än Kristian. Det var en lärorik dag med dessa gäddgurus kan jag lova. Dagen före när jag själv låg på vägen med min trailer på väg till Värmland så hade Kristian och Anders fiskat i samma vik och dragit upp två gäddor av större format. En på 9,2 kg och en på 10,25kg.

I mitt spinnfiske använder jag två st 8,6” custom byggda spön på en klinga som sitter på ett av de större märkena som finns på fiske marknaden.

Vertikalfiskets intåg

Någonstans runt 2008 kommer vertikalfisket in i mitt sportfiskeliv.

Detta startade med att jag fick tillfälle att följa med en arbetskollega på vertikalfiske med metoden botten nära fiske. Efter en dag på sjön med åtta gösar mellan två och tre kilo, en gädda på dryga fem kilo och en Abborre på dryga kilot så var jag fast som en missbrukare. Vertikal prylar köptes in, men det skulle ta dryga tre år innan jag löste koden på riktigt. Jag gav mig in på det så kallade pelagiska prick skyttet efter Gös och det tar sin lilla tid att komma på alla knepen för att lyckas med detta fiske. Tyvärr kan jag inte ståta med något riktigt monster, men sen har jag inte lagt allt krut på vertikalt Gösfiske ännu kan jag lova.

Idag kan jag lätt säga att mitt favoritfiske är vertikalfiske på Röding. Har man en gång fått testa detta och fått känna på Rödingarnas otroliga krafter och ibland stenhårda hugg så är man fast. Då jag har närhet till Vättern och dess Rödingar så blir det lätt att man prioriterar detta på sommaren. Detta förklarar lite mina något färre fiskepass på Gösen.

När det kommer till custom byggda spön så har jag precis byggt ett par nya vertikalspön till kommande Röding säsong. Ett av dem är klassat till ½ till 3 oz med svarta Winn handtag, microwave öglor och det andra är klassat till ¼ till 1 oz. Det lite lättare är byggt till min sambo i vackra rosa tjejfärger, och med Winn handtag i rosa och även detta har utrustats med micro wave öglor. Dessa vertikala custom spön är byggda på extremt fina Bass klingor 6,6” från Amerikanska MHX.

 

20160601_200026
Vertikalspö, MHX klinga och Winn handtag MHX edition
20160601_200045
MHX

Jag kan i skrivande stund känna hur suget efter detta nervkittlande fiske är vansinnigt stort och kommande säsong närmar sig med stormsteg. Jag har dessutom köpt in flera nya och heta beten som ska hårdtestas på mina custom byggda vertikalspön.

Hannaroding
Hanna med 59cm rent krut

Kommande sommar säsong kommer i stora drag satsas på vertikalfiske på röding och gös. En del abborrfiske på semestern kommer det så klart att bli. Jag kommer också att delta i en del fisketävlingar. Somvik Pike Open den 11 Juni tillsammans med Anton. En tävling som startades i glada vänner lag förra året och som troligen kommer fortsätta i samma anda ett tag framöver. I Juli månad går den årliga Starweld träffen av stapeln, där ca 50 Starweldbåtar  och dess ägare träffas och fiskar, pratar fiske och umgås. I år kommer tävlingen vara en av Sveriges mest prestigefyllda tävlingar där första pris består av en Starweld 1678, massa elektronik och med en 30hp Susuki till ett värde av 137000:-. Tävlingen kommer att vara svår då fyra arter ska fångas på två fiskedagar. Det som räknas är Abborre, Gädda, Gös och Röding och alla ska vara fångade på artificiella beten.

I augusti månad går fisketävlingen ”The Big Three” av stapeln där jag tillsammans med Danne och Patrik ska delta med Team Predator Rod Design. Tävlingen pågår i tre dagar där arterna Abborre, Gädda och Gös räknas in i tävlingen med mycket fin priser från många sponsorer. Jag kommer själv att sponsra tävlingen med ett custom byggt predatorspö i Heavy Metal edition från Predator Rod Design.

Predator Rod Design föds 2016

Min stora passion för spöbyggnad har idag resulterat i att jag bygger alla mina egna predator spön. Det har även lett till att jag har byggt och kommer att bygga spön till mina vänner som vill ha något unikt av högsta kvalitet att hålla i sina händer och fånga sin drömfisk på. För att göra min hobby lite roligare och för att mina kunder ska känna att de har något unikt så har en dekal med namnet Predator Rod Design jobbats fram. Idén och designen bakom dekalen står jag själv för. Varje customspö som jag idag bygger pryds av min egen dekal Predator Rod Design.

IMG_2861
Egenhändigt ritad spödekal

Jag byter trasiga öglor, toppöglor, förlänger handtag, renoverar handtag och lagar avbrutna fiskespön till mina vänner. Jag har även ett samarbete med Upplev sportfiskecenter i Linköping, fiskebutiken På Krokens i Mjölby och Palles fiskeshop i Eksjö som skickar alla sina reparationer till mig. Ett samarbete har startats med Upplev sportfiskecenter och Palles fiskeshop som vill ha custom byggda predatorspön i sin egen edition. Detta samarbete med custom spön i mina lokala butiker och deras edition kommer jag att skriva mer om längre fram.

Under året har jag jobbat fram en serie custom spön som kommer att heta Predator Rod Design Heavy Metal edition. Dessa spön kommer att ha en sparsmakad design i endast svarta färger. Första exemplaret av detta spö ska hårdtestas kommande fiskehelg i norra Vänern. Tanken är att två av mina vänner ska få tillfälle att testa detta spö i fält också.

20160523_224124
Predator Rod Design, Heavy Metal edition

Jag har skapat en facebook sida (Predator Rod Design) där alla mina projekt inom spöbyggnad, spö design, reparationer och annat kul kommer att publiceras.

Custom edition till lokala sportfiskebutiker

Till Upplev sportfiskecenters edition är tanken att vi ska ta fram ett Abborre spö för lättare jiggfiske. Jag kommer troligen att bygga dessa spön på klingor från polska Konger. Det blir ett lätt spö med splitgrip i kork, delat rullfäste från fuji och microwave öglor från American tackle. Upplev kommer att ta fram en dekal som ska sitta på klingan, samt en dekal på spö buttens ände tillsammans med min egen logotype.

Till Palles fiskeshop i Eksjö är tanken att vi ska designa tre predatorspön för Abborre, Gädda och Gös.

Det blir ett lättare Aborrspö lite i samma stil som jag beskrivit till Upplev. Till Gösen blir det en 7,3” MHX klinga, rullfäste från fuji som kan fås i både spinn och haspelutförande, split grip handtag med kork och microwave öglor. Till Gäddspöt blir det en 8,6” klinga, rullfäste från fuji, microwave öglor och korkhandtag eller foam handtag.

Tips och trix för spöbyggnad

Jag tänker att jag här ska beskriva lite runt tillvägagångsätt för att komma igång med sin kreativitet och att slippa gå i en del fällor som man lätt gör som nybörjare. Själv har jag alltid utgått från något typ av spö som jag gillar i utseende och placering av rullfäste mm. Själv gillar jag handtag av lite längre modell som kan klämmas fast under armen vid invevning och drillning. Det förekommer många amerikanska spön på vår Amerikanska marknad med allt för korta handtag för vår typ av fiske. Amerikanerna har en helt annan teknik, vid sitt flippin, twitchin och popping fiske och då passar dessa korta handtag väldigt bra. De har ett behov av att kunna kasta in sina beten under uthängande träd och buskar för att komma åt skygga fiskar som gömmer sig. Det är många som lämnar in sina amerikanska spön för att få dem förlängda. Jag har själv förlängt en del spön som jag tycker har i underkant för korta handtag. Ibland kan det handla om så lite som två, tre centimeter på tex ett vertikalspö. Så tänk noga igenom hur du ska använda ditt spö och vad du har för behov innan du sätter igång. Jag börjar alltid med att mäta in vart jag vill ha mitt rullfäste och märker ut det med maskeringstape. Nu är det dags att välja vilken typ av handtag du ska ha. Ska det vara split grip, helt korkhandtag, helt foamhandtag eller en kombination? Ska du komma billigare undan så rekommenderar jag foamhandtag eller färdigsvarvade korkhandtag. Färdiga korkhandtag är vanligast på flugspön, men det finns en uppsjö av olika typer av korkhandtag eller foamhandtag som man även kan forma till lite själv om man vill ha det unikt. Är man nybörjare så ska man nog testa att bygga ett custom spö med färdiga korkhandtag eller foamhandtag innan man går in på att svarva dem själv. Att limma ihop korkringar som ska svarvas fram är lite mer avancerat. Dels så krävs helt plötsligt en massa specialmaskiner som finns att köpa eller så bygger man dem själv om man är kreativ. Allt går att göra själv, men det är oftast ett problem att få tag i material man behöver och väldigt tidskrävande. Själv har jag byggt en del spöbyggnadsmaskiner själv, men även köpt en del färdiga. När det gäller spöbyggnadsmaskiner och andra specialverktyg som kan behövas så kommer ett litet avsnitt om det senare.

Spööglor

När vi kommer till öglor och dess placering så finns det tabeller för hur de bäst placeras utifrån längd på klinga. Att välja öglor kan vara en djungel, men välj det som känns rätt för dig. Det finns allt i färg och form så det finns alltid något man gillar. Själv har jag förkärlek till allt som har en matt ton, matt svart, matt titan, gunsmoke mm, men som sagt det finns alltid något som passar alla. Det finns även färdiga ögelkit i de välsorterade spöbyggnadsbutikerna på marknaden.

Linda och lacka sina customspön

Vid val av spölindningstråd skulle jag rekommendera en tråd som är preparerad med colour preserver. Det innebär att tråden inte tappar färgen när den lackas. All tråd utom svart blir mörkare när den lackas om man inte behandlar den med colour preserver först. Colour preserver är en lack som man stryker på sina lindningar ett par gånger med torktid emellan innan den slutliga tvåkomponentslacken appliceras. Det blir ganska många flera moment att göra innan det blir klart så har du inte tid eller tålamod att vänta så ska du välja en färdig preparerad tråd. Hur man lindar sina öglor kommer jag att spela in en video på inom kort för att ge lite tips på hur man kan göra lite enkla lösningar på hjälpmedel. Att lacka sina lindningar är nog det som kräver störst precision och noggrannhet. Här är det nästan ett måste att man har en maskin, så kallad torkmaskin som ditt spö får ligga och snurra i när det lackas och sedan torkar i. Det finns ett antal olika fabrikat på lack och lim för spölindningar. Jag föredrar ett av de vanligaste märkena. Det finns färdiga nybörjar kit att köpa. Där ingår tvåkomponentslack, två komponentslim, smältlim till toppöglor, penslar och muggar. En sådan sats räcker till två till fyra spön om man är lite sparsam med hur mycket man blandar och beroende på hur mycket som ska lackas. Använd gärna winding checks vid handtagens ändar och lacka upp mot dem för att få en snygg avslutning.

20160601_195421
Winding check

Spöbyggnadsmaskiner och specialverktyg

När man har kommit igång och inte längre är nybörjare så finns det vissa specialverktyg och maskiner som är bra att ha. Spöbyggnadsmaskiner finns allt från billiga enkla maskiner från runt 600-700kr till kombinationsmaskiner som man kan både linda öglor i till att lacka och torka sina custom spön i. En sådan avancerad maskin kostar upp till 5000-6000kr. Jag kan rekommendera att bygga några spön manuellt innan man går på en mer avancerad maskin. Om man ska svarva och forma sina egna korkhandtag eller foamhandtag så finns det bra och enkla svarvar som man kan sätta en borrmaskin i. Det är bra om det är en borrmaskin som har steglöst varvtal som går att ställa in. För att borra eller slipa upp hålen i korkhandtagen, korkringarna, foamhandtagen eller inlägg i rullfäste så finns det väldigt bra roterande filar som är lite koniska. Detta gör så man får en perfekt passning mellan handtagsdelarna och klingan. Dessa filar finns i olika diametrar och har ett handtag för att fila för hand, eller så kan handtaget tas bort och man kan sätta filen i en borrmaskin eller svarv.  Sedan trär man på korkringar eller foamhandtagen så långt så man får den önskade innerdiameter man önskar.